vem?
När livet inte blir som vi tänkt oss, vad gör vi med vår bitterhet och skam. En textrad från Ylva Eggerhorn.
Ibland blir livet inte som vi tänker oss. Själv har jag kanske aldrig blivit besviken över mitt liv. Det beror på att jag bara kört på. Gjort det bästa av mina möjligheter, men dock aldrig sett bortom det.
Aldrig bitter än så länge. Jag tänker att jag ändå har ansvar över mitt liv. Är det vissa saker jag känner att jag inte klarar av så har avvägningen varit, vill jag klara av, är det andras förväntningar eller mina egna.
Vem vill jag vara , vem vill jag uppfattas som.
Starka grundvärderingar. Förespråkare för ickevåld, gått kurs i att demonstrera fredligt. Var med i svenska freds. Tills jag kanske tänker, behövs det viss våld. Funkar antivåldteorin. Upp
rustning eller nedrustning. Jag vacklar. Hårt mot hårt kanske men vem äger sanningen i dessa tider.
Jag en snart 50 årig kvinna. Kroppen sviker, att omvärdera , testa och dra slutsatser, samla erfarenheter gör att om nu kroppen sviker så kan jag alltid få ny inspiration, från andra människor och egen erfarenhet. Vad gör några extra svarta hårstrån under hakan.
Livet är kanske som en stenmur, sten för sten samlas erfarenheterna läggs ihop och blir en enhet, ibalnd rasar den, men stenarna finns kvar, några kanske behöver bytas bort för en stabilare grund. Andra kan vara kvar då de är viktiga i återuppbyggandet.
